Jag vet inte riktigt vad jag gett mig in på, men det känns som det är ganska stort. Hur stort återstår att se.
Var fjärde år arrangerar Scouterna ett stort internationellt läger som de kallar för Jamboree. Dit kommer flera tusen scouter från världens alla hörn för att träffas och hitta på diverse roliga saker. Jag är själv inte scout (än) så jag vet inte riktigt vad man gör, men man bygger väl vindskydd och täljer smörknivar för glatta livet. (Ursäkta om eventuella fördommar lyser igenom i detta inlägg.)
2011 kommer Jamboree till Sverige, eller närmare bestämt Rinkaby, utanför Åhus, utanför Kristianstad…en bit från Malmö. Man räknar med att ca. 40.000 scouter kommer att vara där och för några veckor sedan frågade Marie-Louise Lövgren om jag ville vara ansvarig för all reklamproduktion inför lägret.
Roligt, oavlönat, ideellt, gratisarbete där man sliter häcken av sig utan ersättning. Det har jag gjort förr och det är just roligt, så jag svarade inte nej direkt…men inte heller ja. Jag behövde fundera.
Det är ju något speciellt med ideellt arbete. Att gemensamt samlas kring en sak och bara av ren vilja och glädje skapa är magiskt. Där svävar man i en värld där lön, arbetstider och anställningsskydd inte existerar. Mina tankar går till tiden när jag gjorde dataspelet till Karnevalen 2006. Det var ju kul. Och utvecklande.
Ett par veckor senare hamnade jag på en fest tillsammans med Thomas Frostberg, som också är engagerad i Jamboree. Han sa väl ungefär samma som Marie-Lousie på ett övertygande vis. Tillräckligt övertygande för att jag i måndags satt i Marie-Louise pyttelilla lägenhet tillsammans med tre andra tjejer som alla undrade om jag skulle hänga på.
De var alla personer som jag skulle jobba med i så fall – och de verkade alla jävligt duktiga. En av dem var dessutom Catarina Schlager – den person som jag ska dela hela ansvaret med.
Jag skriver ”ska”, eftersom jag tidigare idag tackade ja. Med en liten kärntrupp av hjältar och en stabil andra-hälft på ledarskapet kan det ju inte bli fel. Som tidigare antytt så har jag ju dess utom lite fördomar om scouter som jag nu, när jag själv blir scout, får möjlighet att utforska. Troligtvis stämmer inget alls.
En sak är dock säker. Det ska bli två spännande, utvecklande och framförallt roliga år där jag kommer lära känna massa nya vänner. Det kommer bli grymt!
Men egentligen – Va faan har jag gett mig in i?
Christin skrev
För det första risken att få ovan nämnda täljkniv (eller bara en sylvass pinne) placerad i foten och samtidigt spräcka dina redan trasiga jeans när du står alldeles för bredbent i en ring på en gräsmatta.
/har lekt med scouter
— 08 juli 2009 @ 3:20