Här kommer ett litet smakprov på hur terminens första Lundagård såg ut. Det stora med detta numret var novischbilagan som för första gången på länge (kanske någonsin) var en helt friställd bilaga. Det roliga var också att man valde att ge den en annan grafisk form och att jag fick uppdraget att ta fram denna. Lite ångest med tanke på att jag hoppas att som exjobb göra en redesign av den vanliga tidningen.
– Nu kan du ju visa vad du går för.
Heheh… – hjälp. Att utan något större förarbete och research ta fram en form ur luften är ingen höjdare. Och jag tycker nog att det syns i denna. Även om den ser stilren och bra ut så är det väldigt platt och formen kan precis bära de sexton sidor som bilagan fyller. Några sidor till och den hade känts platt, livlös och torr.
Jag utgick från den vanliga tidningen och skalade ner antalet typsnitt till två dominerande. Garamond som är den vanliga brödtexten och DIN som annars endast används på kultursidorna. Jag ville att bilagan skulle kännas lite lekfullare och inte lika seriös som vanliga Lundagård så därför tog jag de vanliga grafiska elementen och vek dem. Tex. vinjetterna uppe i vänster hörn och citat-citat-tecknen.
Vi la även in en tidslinje som skulle följa hela tidningen. Till en början tog den sjukt mycket plats och eftersom platsbrist vad något som genomsyrade hela arbetet så valde vi den lösning som ni ser på bilderna. En lösning som jag tycker var en av de bättre även om det inte gav så mycket utrymme för information om de olika punkterna.
Även om inte formen var så stark så är jag nöjd med tidningen. Favorituppslaget är nog Kårerna med Maria Esaiassons jättefina illustration.
